Det skulle komma något underbart hade jag hört....

här kommer lite reflektioner:

Graviditeten var för det mesta otroligt häftig och förlossningen lång men som jag ville ha den, utan medicinsk smärtlindring och O som bästa coach. Sen blir det ju aldrig som man tänkt sig men på det stora hela är jag supernöjd.

Och visst kom det något underbart! Något helt fantastiskt som jag och min man har gjort tillsammans. Det bästa av oss. Det underbara får namnet Greta Vilhelmina Karlsson. Vi får ofta frågor om namnen. Greta tycker vi bara är fint och Vilhelmina är till minne av min härliga mormor.

Tre nätter blev vi kvar på BB. Adrenaliet sprudlade och första natten låg jag med stora ögon och tittade på vår dotter.  
Att amma va inte Gretas melodi första tiden. När hon passerade 48 timmar gammal fick hon börja matas med kopp och jag böja pumpa. Nu startade fabriken- O matade, jag pumpade, O gjorde ny ersättning, jag övningsammade med amningsnapp, vi sparade det jag pumpade, vi höll reda på tider som vi pumpade, tider hon åt, tider då ersättningen blir dålig, tider då pumpade mjölken blir dålig, hur mycket hon åt och hur många timmar gammal hon va (för att veta hur mycket hon skulle äta). Jag kände mig Så dålig som inte fick till amningen. Nu vet jag att det är SÅ vanligt men ingen berättade, inte ens på BB. För det är märkligt att bland de första frågorna jag får av alla jag träffar är: hur går det med amningen (utan att de vet att det varit knas). När ja säger att det har varit lite jobbigt så har alla haft det lite jobbigt.
Nära att ge upp fick vi komma till amningsmottagningen för att amma med amningsnapp va som att befinna sig i helvetet. Många gillar den men för mig och Greta funkade samarbetet med nappen inte alls. Det va kladdigt och odiskret om jag ska uttrycka mig fint. Tack mamma som stöttade så bra när jag gnällde. Amningsmottagningen gav oss lite tips och hopp att det va på gång att funka på riktigt. Nu gör de det..

Det bästa är att O har fått vara med så mycket och han och Greta har redan sina egna grejer för sig. Senaste är skallran Julia som berättar sagor för Greta. Då börjar det alltid såhär: Hej Greta, jag heter Julia... Tack Brittsommargränd för presenten Julia.

Första tiden översvallade oss med så mycket kärlek och beundran. Hon är helt fantastisk sa jag och grät. Hon är det vackraste jag har sett.  Vi har tillbringat timmar, dagar och nätter i soffan och beundrat vår dotter. Jag som inte ens gillar barn....

Sova: Jag hade verkligen inte fattat hur mycket de sover och hur lite man själv får sova. Va tänkte jag med? Det vet väl alla... men jag hade nog inte reflekterat över vad det innebär. Man kan ju tycka att det är en konstig ekvation de sover och man själv sover inte. Men man vill ju göra andra saker så som duscha, plocka iordning, få i sig mat och allt annat när de sover. Inte hinner man själv lägga sig då. Och sen det största problemet: de säger inte hur länge de tänker sova. Nu när rutiner inte är deras starka sida så kan hon bränna av en tvåtimmarslur för att sen sova femton minuter för att sen somna i famnen och INTE acceptera bli lagd i sängen... Det är alltså ingen idé att försöka sova på dan är min slutsats. På natten förvandlas man till en buffévagn som hon tar för sig av var och varannan timme...

Att allt tar tid är en sak som många har påpekat och som man tänkt: "hur jävla svårt ska det vara att passa en tid". Ehhh jo det är lite knepigt faktiskt även om vi inte har kommit jättemycket sent ännu men det kommer nog :)

Storlek: Greta va ju rätt lång när hon föddes hon hade och har också väldigt långa fötter. Nästan allt i storlek 50 och allt som hade fötter har lagts undan utan att det blivit använt.

Idag va det 1månadskontroll på bvc och vi berättade om Gretas pruttar och skrik vilket resulterade i ett "pappagrepp" och minifomdroppar. Pappagrepp är ett nytt sätt att hålla i Greta så magen får lite massage.
På förra kontrollen sa bvctanten att - nästa gång ska vi se så hon kan följa en boll med blicken. Det lät som kan hon inte det så är hon knäpp. Jag har i smyg provat lite med färgglada grejer för att se att hon klarar det och det kunde hon. Hon klarade det hos bvctanten också med bravur och tanten va mäkta imponerad. Då säger hon att 90% inte klarar det. Förstår ni vad jag hade övat om hon inte kunnat det med mig tidigare i veckan eftersom jag trodde att man måste klara det hos bvc. Hängde ni med? Man ska inte tro så mycket!

O är hemma och är pappaledig med oss en vecka till. Det har varit fantastiskt lyxigt att ha honom hemma och få dela allt och ha full markservice. Men det ska bli lite skönt att få vara mammaledig på riktigt, som man tänkt att det ska vara snart. Han tycker nog att det ska bli skönt att jobba lite också och bara få en lagom dos av sin hormonfru :)

Här kommer lite härliga bilder från månaden som gått:

  

 

  

  

 

 

 här ser ni lite av Julia :)

 Den här sista bilden är från landet där vi va i veckan. Jag skulle gå med vagnen lite på gräset så Greta skulle somna. Tarzan slöt snabbt upp vid min sida och ville åka med. Så söt! Berättar mer om landet imorgon för om jag inte publiserar detta snart sp har hon passerat sin månadsdag!