Igår skulle jag i all hast och spontanitet slå till på ett recept butterkaka med saffran.
Som vanligt sätter jag igång med allt samtidigt.
Oj, vi hade inte mjölk så det räckte, jag skarvar med fil. Kan man inte ha i lite matkvarg? Ta mindre mjöl än receptet det är nog bra.
Köket ser ut som ett bombnedslag och jag gör verkligen tvärt emot som O gör. Han följer recept och har ordning och får alltid ett bra slutresultat. Jag är bara förvirrad och hetsig.... Hoppsan, hade vi bara en form. Jag kan ju göra bullar av resten kanske... Oj är klockan åtta och Tarzan måste rastas och vi inte ens har börjat med middagen och Greta ska nattas... hmmmm

Mitt i allt frågar jag O hur han står ut med mig. Jag kännde nog själv att jag hade dragit hemifrån för länge sen om jag va han...

Det är för att du är en oslipad diamant i just bakning, svarar han då.
Då kan till och med jag stanna upp och tänka, shit va bra jag har det.