I lördags började vår älskade Östen att trappa av sitt långa liv. Han hade för första gången inte ätit upp sin mat och såg svag ut. På kvällen såg vi att det är riktigt illa. Tårar trillade på våra kinder och på söndagen va det över.
Det kanske låter löjligt att vara så ledsen men han har varit en del av vår lilla familj i alla år.

Idag hade jag ingen att säga godmorgon till och tända akvariet och se hur glad han blev för lite mat. På eftermiddagen när solen sken in genom fönstret ko jag på mig själv att gå och titta i akvariet. För det gjorde vi flera gånger om dagen. Han va så otroligt vacker.

Vi har anordnat en fin begravning till honom där vi grävde ner honom och lämnade en blomma från varje familjemedlem.



Simma lugnt nu Östen. Du är saknad hemma hos oss.